flummberg

Vill komma hem till norr och ta hand om min lillasyster. Vill krama om min mammma och pappa och säga att jag älskar dem. Vill träffa min bror för att han är den bästa brodern.
Familjen känns oändligt långt borta. Men det går inte en dag utan att jag ägnar dem en tanke i dessa tuffa tider.
Mamma säger "En dag i taget", mer kan man inte göra.
Ångest och panik i kroppen tar över för att man känner sig otillräcklig. Förvirring av överväldande känslor.
Jävla neg dag! kanske för att man är smått bakis också.